Upptäck Ljungbys historia - besök "missa-inte" och "det hade jag ingen aning om"-platser

Under vintern 2023 visades serien ”Historien om Sverige” på SVT. I serien kunde man följa hur Sverige växte fram från stenåldern till idag. Utifrån serien och avsnitten har vi tagit fram förslag på hur man kan se hur Ljungby har vuxit fram.

Visst du att Gustav Wasa tredje hustru, Katarina Stenbock, bott på Toftaholm? Eller att en av Harald Blåtands vikingar var från Ryssby? Gravrösen, fornlämningar med kusliga förbannelser, borgruiner, galgbackar... allt detta och många både kända och mindre kända platser har vi sammanställt med teman från tv-serien.

För längs med våra leder och stigar får du inte bara möjlighet att njuta av den fantastiska naturen till fots, på cykel eller från en kanot, du kan också uppleva vackra kulturmiljöer, vår historia och spännande berättelser om vad som hänt och ger tips på var du själv kan hitta spår efter historien.

Ett rikt kulturlandskap längs Lagans dalgång och längs Bolmen

I Ljungby har det bott människor sedan förhistorisk tid och här finns ett rikt utbud av olika kulturmiljöer som fornlämningar, medeltidskyrka, kyrkoruiner och gästgiverier. Visste du att det finns ett kulturmiljöprogram för Ljungby kommun där man kan följa den utveckling som skett och hur samhället vuxit fram? I programmet finns 36 områden, allt från Mjäryd till Lagans textilfabriker. Här finns även beskrivet de riksintresseområden med områden som är unika i Sverige. Dessa är; Bolmsö kyrkby, Hallsjö, Hamneda, Hörda-Klövraryd, Lida-Husaby, Tjust, Toftaholm och Trotteslöv-Össlöv-Fallnaveka.

https://www.ljungby.se/kulturmiljo

Få områden i södra Sverige spelar fornlämningsmiljöerna en sådan viktig roll för kulturmiljöns karaktär som i Ljungby kommun. Tillsammans med andra företeelser, som exempelvis kommunikationsstrukturen, framträder samband i landskapet på ett ovanligt tydligt sätt.

I Lagadalen kan du hitta många av de hundratals fornlämningar som finns runt omkring oss. De fornlämningarna som finns här sträcker sig ända från järnåldern och hela vägen tillbaka till stenåldern. En del är välkända, andra har legat mer eller mindre bortglömda under sekler. En del av lämningarna utgör mäktiga manifestationer, byggda för att synas och göra intryck. Ån Lagans dragningskraft på människan har gjort att ett rikt kulturlandskap vuxit fram längs ån. I forntiden skapades de första stigarna i dalgången och som resulterade i Lagastigen, en av medeltidens viktigaste vägar i Sverige. Allt sedan dess har vägarna utvecklats och byggts ut.

Längs Lagaån finns flera stora gravfält och Kånna högar är ett av Smålands största gravfält från järnåldern med närmare 300 gravar. Dessutom finns bl.a. domarringar, treuddar, resta stenar och en järnåldersdös.

På andra sidan Lagaån finns ett av länets största bronsåldersröse, Högarör, som mäter 30 meter i diameter och är två meter högt. På krönet av höjden ligger det stora röset från äldre bronsålder i ensamt majestät. Graven är tänkt att kunna ses vida omkring och tänker man bort granarna, som inte fanns när graven byggdes, kan man föreställa sig utsikten.

Någon mil norrut på ett fält i Össlöv finns finns en stor grav med en skeppsform från yngre järnåldern. Skeppsättningen är Smålands största, 42 m lång och 13 m.

Gör gärna en utflykt med bil eller cykel längs Riksettan och upptäck fornlämningarna som finns längs ån Lagan.

På Bolmsö finns tre kulturmiljöer av riksintresse. Bolmsö kyrkby med fem höggravfält från yngre järnåldern, i ett fall med resta stenar. Lida-Husaby med rik fornlämningsmiljö från bronsålder och järnålder som indikerar att Bolmsö under yngre järnåldern var centrum i en större region. Tjust med fornlämningar som visar att platsen har varit bebodd sedan slutet av yngre sten- till järnåldern.

Vikingars minnesmärken

Genom Replöstenen från 1000-talet känner vi till namnet på en av de första människorna i Ljungby, Åstrad, ”Götrad gjorde denna vård efter Åstrad, den ypperste av de fränder och odalmän som i Finnveden fordom levde”. Idag kan man se Astrad och Götrad som staty vid Stora torg i Ljungby centrum.

Runstenar var uppställda som ett minnesmärke över döda släktingar på väl synliga platser under vikingatiden och många finns kvar än i dag. Vissa står kvar där de alltid stått, en del har flyttats till efter att ha hittats i kyrkomurar, broar och liknande. Men visst är det spännande att försöka tyda runorna och fundera på vem personen var som runstenen restes till minne.

Det finns flera vackra kyrkor runt i Ljungby kommun som har sina anor från medeltiden. Gör gärna ett besök när de har öppet. Till exempel Dörarps kyrka, Angelstads kyrka och Vittaryd kyrka.

Ljungby - mitt i maktkampen mellan Sverige och Danmark

Idag är det svårt att föreställa sig att Ljungby har legat vid ett omstritt och förhärjat gränsområde, mitt i maktkampen mellan Sverige och Danmark då Småland fram till freden i Roskilde, 1658, gränsade till Danmark. Det finns många borgar och försvarsanläggningar kvar från denna tid som tex Stenhusholmen i Toftaholm, Tofta skans, Piksborg, Danaborg, Agundaborg, Källarholmen, Eneborg.

Hamneda låg nära gränsbygden mot Danmark och var strategiskt viktig i militära sammanhang. Här rörde sig danskar på anfallsväg, liksom svenska trupper på väg mot fienden. Den 21 oktober år 1676 samlades 12 000 svenska soldater i Hamneda för att mönstras av kung Karl XI. Dagen därefter marscherade armén söderut mot Skåne och slaget vid Lund den 4 december.

Hotet om härjningar var överhängande och de danska trupperna använde den brända jordens taktik. Runt om i Ljungby kommun finns ruiner av kyrkor, borgar och befästningar från de dansk-svenska krigen. Bla Hallsjö kyrkoruin.

Lag och rätt

Visste du att vi haft häxor i Ljungby? Under 1600-talet var det häxjakt. En av de första kvinnor i Sverige som blev anklagad för att vara häxa var Elin i Horsnäs, utanför Ljungby, och hon är den mest kända svenska påstådda häxa före den stora häxjakten i senare delen av 1600-talet. Under rättegången mot henne erkände hon inte att hon var häxa ens under tortyr. Däremot erkände hon mord på sin första man, troligen för att få en ”lindrigare” avrättning som halshuggning istället för bål. Elin dömdes till döden den 28 september 1611 och avrättades därefter.

Från tidig medeltid och in på 1600-talet var Hamneda tingsplats i Sunnerbo härad. Tingsplatsen var inte en fysisk plats utan tinget hölls på olika platser. Det finns flera platser runt om i Ljungby kommun som kan förknippas med avrättningar. De avrättade fick inte hamna i vigd jord på en kyrkogård utan begravdes i massgravar alldeles intill avrättningsplatsen. I Hamneda gjordes ett fynd 2011 som gör att man tror att den första avrättningsplatsen fanns inne i Hamneda men att man sedan flyttade avrättningsplatsen utanför samhället. På en höjd vid Riksettan i närheten av den gamla gästgivaregården finns galgbacken. Hamneda galgbacke togs ur bruk år 1698, då tinget flyttades till Ljungby.

På 1820-talet uppförde man ett nytt tingshus och fängelse i Ljungby och i dag är den byggnad som idag hyser museiverksamheten på Ljungby Gamla Torg . Den sista avrättningen i Ljungby verkställdes den 27 mars 1844. Avrättningsplatsen i Ljungby, enligt gamla kartor, låg på Sågverkstomten i närheten av Ljungsjön.

SCB har tagit fram en karta med platser som kan förknippas med tidigare offentliga avrättningar. https://www.arcgis.com/.../e2902f2ac5744b61b2eace15217dbc52

Märta Ljungberg startade Gästgivaregården

Under 1700-talet är Sverige ett utblottat land efter Karl XII’s krig. Ljungby var en liten by med några få gårdar och en medeltida kyrka. Landskapet var i det närmaste skoglöst och ett vidsträckt ljungbeväxt område bredde ut sig söder och väster om byn. Sedan lång tid har Ljungby varit en plats där viktiga handelsvägar i nord-sydlig och öst-västlig riktning korsas och redan på 1300-talet kom ett påbud om att ett gästgiveri skulle finns vid Lagastigen. Det var en ständig ström av människor som färdades till häst eller till fots, många av gästerna var de militärer och statliga tjänstemän som reste till och från de krigsdrabbade landskapen Skåne och Halland.

På Ljungby gård drev Märta Ljungberg gästgiveri. På Ljungby gamla torg står den nuvarande Gästgivaregården, som är från ca 1820, på samma plats som Märta Ljungberg bedrev sin gästgiveriverksamhet. Förutom gästgiveri anlades ett tingshus och ett fängelse på platsen. På torget fanns även en skampåle. Märtas minne finns kvar på flera ställen i Ljungby, bland annat så går Märta Ljungbergsvägen längs Ljungby gamla torg.

Idag är Gästgivaregården en mysig restaurang som fortfarande serverar småländsk husmanskost men anpassad för nutida smaklökarna. I det gamla tingshuset finns ett museum, och de andra husen runt torget rymmer Sagomuseét, hantverksbutiker och café. Under sommarmånaderna är det gott om evenemang och sommarloppisar som gör Ljungby gamla torg till en härlig plats att besöka.

Förändringarnas och utvecklings vind blåser på slutet av 1800-talet

Historien om Ljungby fortsätter in på 1800 och början av 1900-talet där förändringarnas och utvecklingens vind blåser. En jordreform som genomfördes under 1800-talet var Laga skifte där bönderna bytte marker med varandra och husen flyttade ut vilket skapade vår svenska landsbygd där gårdarna ligger utspridda istället för i samlade byar. I Hörda-Klövaryd kan man se ett härligt Laga skifteslandskap med välbevarad bebyggelse utmed närmare en mil lång vägsträcka. De flesta av gårdarna ligger på rad med mangårdsbyggnaderna som vetter mot landsvägen. Hörda by är en av de längsta byarna söder om Dalälven.

Det var inte bara den nya jordreformen som förändrade landskapet utan även den nya efterfrågan av vattenkraft. Ett av sydsveriges första vattenkraftverk anlades i Skålån i början av 1900-talet. Åbyfors hade alltså el före Malmö som först fick el efter att ån Lagans första kraftstation byggdes i Knäred 1910. Sedan dess har flera ståtliga kraftstationer byggts i ån Lagan med biflöden varav flera finns i Ljungby kommun. Visst är de vackra! Det är mäktigt att stå vid dammluckorna och höra vattnet forsa. Tänk på att hålla säkert avstånd och inte gå in på privat mark

Ljungby blir stad och staden växer

År 1828 blev Ljungby en köping i hård konkurrens med samhället Lagan. Detta då Berga (Lagan) redan år 1279 hade rätt att grunda en stad efter beslut från Magnus Ladulås.

I slutet av 1800-talet kom järnvägen till Ljungby och bidrog till att Ljungby köping växte. Under 1800-talet flyttas centrum från Gamla Torg till Storgatan och Stora Torg och under de kommande årtionden blev byggnaderna mer stadsmässiga.

I början av 1900-talet ombildades Ljungby köping till Ljungby municipalsamhälle. Två bränder har bidragit till den moderna stadsbilden. Den stora stadsbranden 1953 som ödelade stora delar av centrum samt Stadshotellsbranden 1960. Detta har gjort att de centrala delarna i Ljungby domineras av tidstypisk 1950 och 1960-talets arkitektur med byggnader i sten och betong.

1936 fick Ljungby äntligen sina stadsrättigheter. Då var det ca 5000 invånare som bodde i staden, mot dagens ca 16 000. Vid kommunsammanslagningen 1971 slogs Ljungby ihop med landskommunerna Annerstad, Berga, Hamneda, Ryssby, Lidhult, Tannåker och ön Bolmsö. Tillsammans bildar de nu en av de största kommunerna, geografiskt sett, i södra Sverige med närmare 2 000 kvadratkilometer. Och med den största sjön som ligger inom landskapet Småland och med Smålands största ö, Bolmsö är detta en kommun som man gärna vill besöka.