Stora Kortorp, Naturreservat

Naturreservatet Stora Kortorp består av ett ålderdomligt odlingslandskap mitt i stora skogsbygden söder om Närkeslätten. Här håller betande djur fortfarande markerna öppna, med en artrik och blomstrande flora till följd. I området finns flera småvatten där många grodor och salamandrar gärna håller till.

En artrik oas

Gården Stora Kortorp ligger som ett öppet öga i ett stort barrskogsområde. Men för bara hundra år sedan fanns det långt fler öppna fläckar i denna skogsmatta. Det närliggande Skogaholms bruk var länge var traktens livsnerv. I skogarna runt omkring bodde många torpare som försåg bruket med arbetskraft, kol och körslor. Idag är de flesta av dessa torp och gårdar rivna och de omkringliggande markerna igenplanterade med barrskog. Därför är de ännu öppna markerna kring Stora Kortorp extra viktiga att bevara. Just gräsmarker som hävdas genom slåtter och bete hör nämligen till de mest artrika naturmiljöerna, men är samtidigt en naturtyp som stadigt minskar i hela landet. Tack vare betande får och nötboskap som hållit det gamla odlingslandskapet öppet på gården, frodas här idag alltjämt en stor mängd kräsna växter mitt ute i skogen.

Landskap med lång historia

Markerna kring Kortorp har varit öppna och brukade under lång tid. Kortorp nämns i historiska skrifter från 1539 (Kornatorp). Men fornfynd och andra äldre lämningar i trakten talar för att människor rört sig i området under mycket lång tid. Den uppmärksamme hittar spår i landskapet som berättar om en markanvändning som förändrats över tid. Små åkrar som blivit större, övergått till ängsmarker som sedan brukats som betesmarker. Flera av de äldre åkrarna har terrasserade, ibland stensatta kanter. Otaliga rösen och stentippar vittnar om forna tiders möda att bruka en stenig jord. Stora Kortorp ligger över högsta kustlinjen och har således aldrig svallats ur av inlandsisens smältvattenvågor. I området finns även spår efter äldre hus i form av grunder efter bland annat ett stall och en jordkällare.

Mycket på liten yta

Naturreservatet består huvudsakligen av betesmarker som innehåller tidigare åkrar och ängar. Variationsrikedomen är stor, från torra partier med berghällar till riktigt fuktiga områden. Björk är det vanligaste trädslaget men här finns även asp, rönn, sälg, oxel, apel, al, lönn, hägg, jolster och körsbär. Ja förutom gran och tall då förstås. Bland buskarna är enen klart vanligast. En bäck rinner genom den östra betesmarken och i den västra betesmarken finns flera småvatten som är populära tillhåll för bland annat större vattensalamander. I området finns mindre vattensalamander samt vanlig groda och åkergroda. Även hasselsnok är känd från området liksom fåglar som morkulla, enkelbeckasin, trana, göktyta, hackspettar samt stenknäck.

Specialanpassade växter

På marken hittar vi många typiska så kallade hävdgynnade arter, det vill säga växter som trivs extra bra eller till och med är beroende av störningar i form av bete och slåtter, för att inte bli utkonkurrerade av andra snabbväxande arter. Dessa hävdgynnade växter är även specialanpassade till ogödslade och näringsfattiga marker. Bland gräs och halvgräs hittar vi bland annat stagg, darrgräs, knägräs och hirsstarr. Liten blåklocka, svartkämpe, kattfot, blåsuga, jungfrulin och mandelblom är några av områdets blommande örter. Bland de mer sällsynta och hotade arter som noterats i Stora Kortorp hittar vi fältgentiana, slåttergubbe och sommarfibbla. Växtligheten i områdets södra del påverkas av underliggande basiska bergarter. På hällarna hittar du exempelvis kruskalkmossa, svartbräken och hällebräken och i skogskanten växer andra kalkgynnade arter som trolldruva, tibast och hassel.

Spela eller pausa bildspelet