Almrundan - Högstubbar

Det här trädet har kapats ned till en högstubbe. Är det verkligen fint med högstubbar? Den frågan får nog var och en svara på vad den tycker. Men är högstubbar verkligen nödvändigt då? Svaret på den frågan är ja. De allra flesta träd som sparas som högstubbar har någon form av hålighet. Ihåliga träd är viktiga för en lång rad organismer som lever där inuti, de flesta för ett undanskymt liv under flera år och kommer bara ut en kort stund. Läderbaggen är exempel på en sådan art. Andra arter kan du se eller höra ofta, som exempelvis stare eller kattuggla som gärna bygger sina bon i ihåliga träd. Ihåliga träd kan rymma en stor biologisk mångfald som till stor del är hotad på grund av vårt intensiva brukande av våra naturresurser. Genom att spara träd som högstubbar istället för att ta bort dem helt, sparar vi denna livsmiljö ett litet tag till och ger arterna som lever här en chans att sprida sig till andra ihåliga träd innan högstubbarna behöver tas ned av säkerhetsskäl.

I alléer fyller högstubbar ytterligare en funktion. De visar på historien på platsen, exempelvis att vägen har varit kantad av en allé under lång tid. Genom att spara enstaka träd som högstubbar ger det en förståelse för hur allén en gång har bestått av mäktiga träd, under tiden som nyplanterade träd etablerar sig och växer sig större.

Text för yngre läsare

Det här trädet har sparats eftersom det är ihåligt. Det kallas för en högstubbe. Träd med håligheter är ofta hem för massor av olika arter. Alltifrån den stora skalbaggen läderbaggen till små, små kvalster. Kvalster är en stor grupp av spindeldjur men mycket små, de kan till och med vara mindre än en millimeter stora. Genom att spara det döda trädet som högstubbe får dessa djur en chans att flytta till andra ihåliga träd. För till slut måste högstubben tas bort så den inte råkar trilla och skada någon person eller någon sak i närheten.