Ryen, Naturreservat

Kalkrik nordsluttning med näringsrik granskog.
Området utgörs av en nordsluttning med en bäck vid foten av sluttningen. Flera fuktiga stråk förekommer i sluttningen. Skogen vid Ryen utgörs i stora delar av näringsrik granskog med inslag av områden med kalkrik jordmån. Inslaget av medelålders och gammal asp är stort och ett flertal signalarter knutna till gamla aspar har noterats. Det finns gott om död ved i området och granlågor i olika nedbrytningsstadier utgör substrat för en rik flora av mossor, inklusive rödlistade arter.

Större delen av området utgörs av två nyckelbiotoper. I de nedre, norra delarna av området är granen det dominerade trädslaget och markvegetationen utgörs främst av mossor, inklusive ett par signalarter.

I de ljusbrunnar som skapats då träd dött och fallit till marken är inslaget av örter högre och det finns mindre områden där blåsippor i det närmaste täcker marken.

I bråtarna som skapas av liggande död ved föryngras lövträden som annars växer mest längs bäcken i områdets lägre delar. Den kontinuerliga självgallringen av gran skapar en stor mängd lågor i olika nedbrytningsstadier, som i sin tur utgör substrat för en rik mossflora. Hela det nedre området är fuktigt och det finns gott om rörligt markvatten även längre upp i sluttningen. På vissa ställen har det ansamlats i mindre bäckar eller rännilar.

Högre upp i sluttningen är asp i olika dimensioner mer vanligt förekommande, och en del träd är mycket grova.

På toppen av sluttningen är mikroklimatet tydligt torrare på grund av hyggen söder om området och inslaget av tall och björk ökar. Granarna är inte av samma dimensioner som nere vid bäcken och berggrunden går i dagen på vissa ställen, vilket gör jordmånen fattigare. Det finns dock gott om död ved i klenare dimensioner och denna del av området kommer att utvecklas till värdefull barrblandskog med inslag av hällmarker.

Djur och växter

Inom området har den hotade grangråtickan påträffats, en art som är knuten till kalkrik mark. Två rödlistade mossarter finns i området. På asparna växer ett flertal signalarter, varav tre är rödlistade.

Påträffade signalarter är korallblylav Parmeliella triptophylla, skinnlav Leptogium saturninum, bårdlav Nephroma parile, stuplav Nephroma bellum, aspgelélav Collema subnigrescens, gulnål Chaenotheca brachypoda, vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum, stubbspretmossa Herzogiella seligeri, skogshakmossa Rhytidiadelphus subpinnatus, bågpraktmossa Plagiomnium medium, långfliksmossa Nowellia curvifolia, grön sköldmossa Buxbaumia viridis, aspfjädermossa Neckera pennata, vedsäckmossa Calypogeia suecica, mörk husmossa Hylocomiastrum umbratum, grangråticka Boletopsis leucomelaena, svavelriska Lactarius scrobiculatus, rävticka Inonotus rheades, stor aspticka Phellinus populicola, knärot Goodyera repens, dvärghäxört Circaea alpina, vårärt Lathyrus vernus, bronshjon Callidium coriacium, jättesvampmal Scardia boletella, tretåig hackspett Picoides tridactylus, spillkråka Dryocopus martius.