Rankarberget, Naturreservat

Reservatet består av artrika raviner som mynnar i Ångermanälven. Ett besök i området är inte helt riskfritt då ras och skred ständigt pågår. Men ravinerna ger förutsättningar för en unik flora och fauna. Längre upp i sluttningen breder den mer lättframkomliga granskogen ut sig.

- artrika raviner vid Ångermanälven

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och värdefull naturmiljö. Närmare bestämt en artrik ravinmiljö omgiven av naturskogsartad, i huvudsak grandominerad, skog med bitvis stort lövträdsinslag.

Gammal skog med vedsvampar

Reservatet sträcker sig från nordsluttningen av Rankarberget ned till Ångermanälven. Längst i söder i sluttningen finns gammal tallskog med tydliga spår av minst två skogsbränder. Norrut domineras området av äldre granskog med riktigt grova granar. Det finns också stora mängder grova omkullfallna träd i olika stadier av nedbrytning. Ofta kan man hitta ovanliga svampar på stammarna, som rynkskinn, gränsticka, ostticka, lappticka och rosenticka.

Artrika raviner

Ju närmare älven man kommer desto större är inslaget av lövträd. Norr om järnvägen finns djupt nedskurna bäckraviner med utlopp i älven. Här finns mycket med björk men även gamla och grova aspar. På dessa växer exempelvis aspfjädermossa och lunglav. Området är kraftigt påverkat av skred. Det har gjort att stora mängder finmaterial sköljts ned i ravinerna. Även en mängd rotvältor av gran, björk och asp finns här.

Den höga luftfuktigheten i ravinområdet ger en stor rikedom på hänglavar. I närliggande raviner har både sötgräs och trådbrosklav påträffats. Det är inte otroligt att även Rankarbergets raviner har dessa sällsynta arter. Kanske blir du den första att finna dem?

Spår av människan

På båda sidor om ravinområdet har det avverkats i senare tid. Det västra hygget domineras av yngre lövträd och det östra utgörs av lämnade fröträd. I övrigt är skogen lite påverkad av mänsklig aktivitet under senare tid. Det finns registrerat två fornlämningsliknande bildningar intill bäckravinen strax norr om vägen. Dessa ska enligt traditionen kallas för "lappmössor" och de har misstänkts vara gravhögar.