Vambåsa hagmarker, Naturreservat

Vambåsa hagmarker ligger i ett tilltalande herrgårdslandskap med vidkroniga ekar. De värdefulla hagmarkerna har ett rikt växt- och djurliv. Här finns också många fornlämningar. Mest känt är gravfältet vid Hjortahammar. Området är lätt att vandra i.

Vambåsa hagmarker består av två delområden. Det ena ligger mellan väg E22 och Stora Vambåsa gård. Det andra området ligger längre söderut vid havskusten och gränsande mot vägen över till Almö. Naturreservatet är lättillgängligt med stigar och markvägar att vandra på. Det finns ett fågeltorn i det södra området där man kan skåda fåglar vid våtmarken intill. En del av den grunda havsviken ingår i naturreservatet.

Hjortahammars gravfält

Längst i söder ligger Hjortahammars gravfält, ett av Blekinges största fornlämningsområden. Här finns 120 synliga förhistoriska gravanläggningar som består av högar, stensättningar, treuddar, skeppssättningar och resta stenar. Gravfältet ligger väl synligt och framträdande i landskapet längs en rullstensås.

Bete skapar mångfald

Under försommaren bjuder reservatets ängar på en rik blomsterprakt med bland annat flera orkidéer. Större delen av reservatet betas och områdets rika djur- och växtliv är kopplat till betestraditionen. Vissa organismer skulle försvinna helt om markerna växte igen. Det kan gälla lågvuxna, ljusälskande växter eller insekter som kräver stora, solexponerade ytor för sin överlevnad.

Ekens historia och betydelse

Eken var regale, kunglig rättighet, sedan 1100-talet. Ekarna var fredade för att trygga tillgången på ollonbete till svinen. Ekarna gav också timmer till att bygga flottans skepp. När skyddet upphävdes år 1830 blev mycket av den bondeägda skogen nedhuggen, men på adelns marker fick ekarna vara kvar.

I Vambåsa hagmarker växer imponerande ekjättar, en del riktiga ”sparbanksekar” som breder ut sina ståtliga kronor. En gammal hagmarksek kan vara värd åt runt 1 000 olika arter. På den grova, solbelysta barken växer mossor och lavar. Inuti den murkna stammen lever svampar och insekter.

Svamparna bryter ned träet och insekterna nyttjar veden som föda eller boplats. Då bildas så kallad mulm, ett brunt trämjöl som ansamlas inne i den murkna stammen. Mulmen innehåller också spillning från fåglar och fladdermöss, som håller till i ekarnas håligheter. Ett stort antal olika insekter, varav många är sällsynta, lever i mulmen.