Fredsmilen Historia

Vad är Fredsmilen?

En cirkel runt Falu gruva

År 1754 – för ca 270 år sedan – markerades med rösen (i några fall med pålar eller på annat sätt) 112 punkter på periferin av en cirkel med Falu gruva i centrum och med radien 1 mil (en gammal svensk mil = 10 689 m). Vid nutida fredsmilsinventering visar det sig att den verkliga radien räknat från en beräknad medelpunkt är i genomsnitt 10900 m. Förklaringen till detta torde vara mätfel pga slitna mätkedjor.

Skogsutnyttjandet reglerat

Fredsmilen var en del av det ”regelverk” för framställningen av olika skogsprodukter för gruvans och kopparframställningens behov som tillkom under 1500-, 1600- och 1700-talen.

Falu gruva och kopparframställningen var utomordentligt beroende av riklig tillgång på skogsprodukter och under 1600-talets blomstringstid nådde konsumtionen av ved och träkol i Falun proportioner utan motstycke i landet. Detta medförde ett hårt avverkningstryck på skogarna i gruvans närhet, samtidigt som man utsträckte virkesfångstområdet till att omfatta stora delar av Dalarna och fastställde inom vilka socknar man skulle producera rundvirke och var man skulle producera träkol för kopparhyttorna.

Även om det var först på 1750-talet som Fredsmilen blev fysiskt utmärkt i terrängen runt Falu gruva och då kopplat till ett förbud att kola på bergsmännens mark innanför ringen, så hade det långt tidigare utfärdats restriktioner för avverkning innanför Fredsmilen.

• År 1572 utfärdades förbud för övre Dalarnas bönder att inom en mil från gruvan hugga skatteved på bergsmansskogarna utan markägarnas samtycke. Detta ledde snabbt till högljudda protester och ännu 1620 klagade bönderna från Rättvik över att de kanske skulle bli tvungna att hugga sin ved ”här hemma i Dalarna”, eftersom de ogina bergsmännen inte ville släppa till sin skog.
• År 1607 utfärdade Karl IX sitt ofta citerade förbud mot avverkning av skog inom en mils avstånd från gruvan

Nya regler för skogsutnyttjandet

Under 1700-talet minskade den totala vedkonsumtionen underhand och det blev naturligt att ifrågasätta en del av de gamla inskränkningarna i rätten att avverka och kola i gruvans närhet.

Det är i det sammanhanget man bör se tillkomsten av Fredsmilen. År 1752 anhöll Bergsrätten om fri kolningsrätt på alla bergfrälseskogar som låg mer än en mil från gruvan. Dessförinnan hade det rått kolningsförbud på alla bergfrälseskogar. Bergskollegiet hade betänkligheter varför Kungl. Maj:t först ökade radien till 1 ¼ mil (23/5 1752) men man återgick senare (16/1 1754) till 1 mil.

Markeringar på marken för att bekräfta de nya reglerna

Förmodligen för att förebygga alla ev. tvister i samband med tillämpningen av de nya, lättade bestämmelserna så beslutade man också att Fredsmilen skulle markeras tydligt i terrängen och för genomförandet av detta fick Johan Brandberg uppdraget. Namnet ”Fredsmilen” stod då för den gräns inom vilken bergfrälseskogarna fortfarande skulle vara ”fredade” för fri kolning.

Ett omfattande lantmäteriuppdrag

Lantmätaren Johan Brandberg som var ansvarig för projektet hade fått uppdraget av Kungl. Maj:t’s Bergskollegium redan 1752 och hade under de gångna två åren stakat och mätt upp 32 ”radier med milpunkter” (från gruvan räknat) i cirkeln (dessa kallar vi Radierösen). Under 1754 beräknade och mätte han ut lägena för i princip lika många milpunkter ytterligare på cirkelperiferin (vi kallar dessa Mellanrösen) med utgångspunkt från de 32 första. På så sätt erhölls en ”64-hörning” där Brandberg och hans medhjälpare markerade hörnen med rösen eller stenar, där så var möjligt. (Några milpunkter hamnade i sjön Runn och kunde givetvis inte markeras med rösen). På bergfrälsemark, dvs mark som ägdes av bergsmännen gjordes markeringen med stora fyrkantiga rösen – på annan mark – skatteskog eller ”bondskog” - utgjordes markeringen normalt av stenar som beskrevs med avseende på storlek och form.

Mitt emellan hörnpunkterna mätte han på bergfrälseskogen ut platser för ”mellanrösen” (Brandbergs benämning, vi kallar dessa Kordarösen) och där höggs det dessutom upp gator mellan rösena. På skatteskogen sattes det normalt inte ut några ”mellanmarkeringar” och gränslinjen markerades endast med bleckor på träden. Sammanlagt 112 hörnpunkter och mellanmarkeringar mättes in och beskrevs noga i ett dokument som finns bevarat.

Den så uppmätta och markerade cirkeln kom att kallas ”Fredsmilen”. Andra beteckningar såsom ”kolningslinjen” och ”sjumilaringen” har också förekommit.

Okänd för de flesta

Fredsmilen har varit förvånansvärt okänd bland gemene man i våra dagar. Det är främst bland museifolk och entusiaster med anknytning till de berörda hembygdsföreningarna som man känt till den och hållit reda på de kända rösena.

Skyltar vid kända rösen

Länsstyrelsen i Dalarna har bekostat enkla men tydliga och beständiga skyltar som satts upp i terrängen intill återfunna rösen och stenar. Härigenom kan man förhoppningsvis både öka kännedomen och intresset för Fredsmilen och samtidigt bidra till att ytterligare onödiga skador på rösena undviks.

Fredsmilen i Världsarvshuset

I entréhallen till Världsarvshuset (www.varldsarvetfalun.se) vid Falu gruva har man lagt in en stor karta (ca 5 m i diameter) över Världsarvsområdena som mosaik i golvet och låtit denna karta begränsas just av Fredsmilen och med kopparstycken som rösmarkeringar.

Som en ”skogshistorisk” företeelse med anknytning till Falu gruva och Världsarvet borde Fredsmilen i dag kunna vara en spännande och pedagogisk attraktion. Många har efterlyst kartmaterial för att underlätta för intresserade att själva söka rätt på rösena. Dessutom är det ju så att ytterligare några rösen ännu inte är återfunna och väntar på att upptäckas!