Kvarnaberget, Naturreservat

Kvarnaberget består främst av så kallad krattekskog som är mellan 100–150 år gammal. Ekarnas stammar är krokiga och klena. Trädens säregna former kommer av att de växt långsamt på mager mark samtidigt som området har betats. Det finns inga markerade leder i reservatet men den relativt glesa skogen är lätt att ta sig fram i. Missa inte heller sprickdalen Hallskår i södra delen av reservatet, en spännande och naturskön miljö.
Skogen vid Kvarnaberget är naturligt föryngrad. Trädens stammar är kortvuxna, klena och ofta krokiga och vridna. Trädens ibland bisarra former beror av att de växt långsamt på mager mark men även det tidigare utmarksbetet har bidragit till trädens speciella utseende. Det är möjligt att bönderna har haft ollonsvin här som genom sitt bökande har hjälpt eken att etablera sig.

Viktig skog

Skogens höga ålder och att den inte har påverkats i stor grad av skogsbruket har gjort att den har fått en stor betydelse för floran och faunan. Det växer många intressanta mossor, lavar och svampar på de gamla ekarna. Bland de ovanligare arterna kan nämnas mussellav, grynig lundlav, stor knopplav och svampen ekskinn.

Bäck på ravinens botten

Dalen i den södra delen av området är av märkligt slag med stora mossbeklädda block och uppemot fem meter höga klippväggar i öster, även dessa bevuxna med svällande mossmattor. Här på ravinens botten är man omgiven av gamla ekar och en och annan klibbal, asp, rönn och hassel. Tystnaden är nästan kompakt, bara en liten bäck porlar sakta vidare genom sänkan ner till ett litet alkärr där man på försommaren kan se vattenklövern blomma i vitt.

Fridlyst sedan länge

Redan på 1940-talet fridlyste Domänstyrelsen (senare Domänverket) Kvarnaberget. I beslutet framhöll man områdets då 100-åriga ekskogar "av utpräglad krättetyp" som ett värdefullt inslag i en region där stora arealer annars planterades med gran. I samband med Domänverkets bolagisering på 1990-talet skrevs ett avtal med staten och Kvarnaberget ombildades till naturreservat. I slutet av 2008 utvidgades Kvarnaberget från 9 hektar till dryga 45 hektar och omfattar nu även det sydligare belägna reservatet Hallaskår. Även här växer en drygt 150 år gammal ekskog med stammar som är klena och krokiga, så kallad krattekskog. Utmed områdets sydvästra gräns löper en mindre sprickdal som har gett Hallaskår dess namn.

Tönnersjöheden beskogas

Hallaskår utgör tillsammans med Kvarnabergets ekbestånd en rest av tidigare stora ekskogar. Så sent som 1940 fanns enligt uppgift fortfarande 150 hektar av ekskogarna kvar. Men enligt äldre akter från Lantmäteriet tycks ekskogarna emellertid vara första generationen skog efter ljunghed. Området verkar nämligen ha varit skoglöst under 1600-talet, ett tillstånd som förstärktes under 1700- och 1800-talen då den väldiga Tönnersjöheden bredde ut sig i området. Det är dock troligt att eken funnits kvar på bergsbranter och vid andra svåråtkomliga områden, som till exempel vid Hallaskår. På 1840-talet minskade betestrycket och Tönnersjöheden började sakta växa igen.

Det är tillåtet att tälta någon natt i enlighet med allemansrätten.