Övragård, Naturreservat

I naturreservatet Övragård finns mycket att upptäcka! Här finns en av landets få växtplatser för den akut hotade arten nålginst och spännande spår från istiden. Reservatet saknar markerade stigar men det är lätt att ta sig fram i det öppna landskapet.
På ömse sidor om Brostorpsån ligger småkuperade betesmarker. Vattendraget går i kurvor och slingrar sig fram genom landskapet, som en orm i rörelse. Över Brostorpsån finns en bro i reservatets västra del.

Nålginst och hårginst

De öppna ljunghedarna är de mest värdefulla miljöerna i reservatet. Här växer nålginst som endast förekommer på ett tiotal platser i hela landet. Samtliga ligger i Veinge socken och i Övragård finns ett av de största bestånden. Den lilla lågväxta, greniga busken är lätt att känna igen med sina gula blommor och sylvassa taggar. På en kulle i östra delen av reservatet blommar den som rikligast i slutet av maj månad. Bland ljungen växer också hårginst som startar sin blomning i början av juni. Den saknar taggar och är mer lågväxt än sin ovanligare släkting. Här hittar du även ängs- och hagmarksväxter som slåtterfibbla, slåttergubbe, ängsvädd och backtimjan.

Skåda fågel

I reservatet finns ett rikt fågelliv. Här häckar de ovanliga arterna trädlärka, forsärla och dubbeltrast. På Brostorpsåns sandiga bottnar leker lax, öring och havsöring.

Kvarnar och torp

Under 1800-talet låg flera kvarnar och torp utmed Brostorpsån. Inom reservatet fanns under denna tid både inägor med åker och äng samt utmark med betade hagmarker. Stengärdesgårdar, fossila åkrar och odlingsrösen finns kvar än idag och vittnar om hur marken användes i forna tider.

Spår efter isen

Reservatet ligger 50–60 meter över havet. Denna nivå motsvarar havsytans läge vid tiden för den senaste inlandsisens avsmältning. Vindlande nät av kullar och åsar bildades av välsorterad sand, grus och sten i anslutning till isen. Här finns också ett par dödisgropar. Dessa är geologiska formationer som bildades när inlandsisen drog sig tillbaka. Då lossnade ibland stora isberg från glaciären, den så kallade rörliga isen. Det orörliga isberget kallas för död is och runt det stora dödisblocket samlades ibland sand och sediment från isälvarna. Sedimentet stelnade kring dödisblocket och när isen så småningom smälte var det kvar stora gropar i marken.

I reservatet finns också spår från den täktverksamhet som pågick i området på 1950–1970-talet.