Lottes

Kvistrum låter som ett gammalt namn på en gård med anor från medeltiden men fastigheten du står på har fått sitt namn efter Emanuel Larsson Qvist.

Han försåg sig med en liten bit av Brandstorps sockenallmänning, byggde en jordkula och odlade upp fyra tunnland av den karga jorden i området vid mitten av 1800-talet. Platsen namngav han efter sig själv: Qvistrum. Det står i husförhörslängden att Qvist ”på ingens ägor utan på sockenallmänning” inrättade sig här år 1853. Det finns fortfarande spår efter jordkulan utmed vägen (L1972:5251) i form av en inskärning i en brant intill vägen.

Kanske låter det futtigt med en jordkula, men namnet kommer sig av att man byggde huset genom att gräva sig in i en sluttning för att på så sätt kunna utnyttja jorden, som ofta kläddes med sten, som väggar. Framsidan där dörren fanns var ofta byggd i trä och en jordkula kunde ha såväl fönster som skorsten. Det var egentligen ett ekonomiskt sätt att bygga sig ett litet hus i tider av brist på byggmaterial. Och man slapp väggdrag.

Något senare byggdes ett torp på Kvistrums ägor. Antagligen hade familjen Qvist nu fått et lite bättre och kunde kosta på sig ett modernare hus i trä. En solig dag omkring sekelskiftet 1900 togs denna bild av torpet med sitt sticketak och vackra snickarglädje, men vi vet inte vilka kvinnorna är som syns på bilden.

Troligen bodde det ganska många i torpet från början, men så småningom var det Emanuels dotter Maria Charlotta Qvist som kom att ta över huset och ägorna och torpet fick namnet Lottes efter henne (L1972:4594). Husgrunden efter Lottes och spismursröset som finns mitt i huset samt källargrunden mitt emot på andra sidan om vägen skiljer sig inte mycket från andra torplämningar i Västergötland. Det gör däremot växtligheten kring torpet: här finns murgröna och tuja, cypress och järnek, ovanliga växter i en torpmiljö. Vi vet att det bodde en trädgårdsmästare i granngården XXXX-hult och det är sannolikt därifrån som Lotte köpte exotiska växter att pryda torpets omgivning med. Det är detta som gör torplämningarna så intressanta, dels at vi kan knyta namngivna människor till dem, dels den biologiska odlade mångfald som vi återfinner kring torpen i form av prydnadsbuskar eller blommor i form av narcisser och andra lökväxter.

Med tiden ändrades också namnet på fastigheten från Qvistrum till Kvisthult som är fastighetens namn i dag.