Banvaktarstugan och Moshult station

När järnvägen byggdes ut rekryterades manskap som kunde övervaka spårens skick och funktion. Till en början byggde man banvaktarstugor och anställde särskilda banvaktare var tredje kilometer, men när cykeldressinen kom kunde färre banvaktare övervaka längre järnvägssträckor. Till en början var man ute och kontrollerade rälsen efter varje tåg som passerat, på den tiden var inte turerna särskilt täta, men med tiden blev tillsynen mer effektiv. Banvaktarna hade också ansvar för att motverka bränder och slå larm så att elden inte skulle hinna sprida sig i skogen. Det kunde enkelt uppstå bränder till följd av gnistor från ånglok eller av överhettning av hjul och bromsar. Vintertid var man dessutom tvungen att skotta växlar och övergångar fria från snö även om själva spåren plogades av särskilda ploglok. Att arbeta som banvaktare var ett slitsamt arbete med långa arbetsdagar, ofta från tidig morgon till sen kväll.

Banvaktarstugorna byggdes i tusental utifrån standardritningar där huset var omkring 25 kvadratmeter stora. Ett rum och kök och en liten farstu på ena gaveln och ett torrdass och en vedbod på den andra. Under 1960-talet automatiserades funktionerna och banvaktarna försvann. Banvaktarstugan i Moshult revs år 1964 och flyttades till Eskilsryd. Tvärs över spåret, en bit norrut längs cykelvägen finns Moshults gamla järnvägsstation.