Borga hage, Naturreservat

I Borga hage, även känd som Slottsskogen, kan du ströva genom lummig lövskog, förbi blommande ängar och utmed havet. En miljö värd att bevara, eller hur? Men inte bara för vår skull. Utan också för att ovanligt många sällsynta svampar, skalbaggar och växter har reservatet som sitt hem.

Hem för många

Silverviol, ålgräs, falsk djävulssopp, långbensgroda och rödbent ögonbock – så klingar namnen på Borga hages rikedom. Att det noterats över hundra sällsynta arter berättar om en mångfald utöver det vanliga. Vissa hör hemma i ädellövskogen med sina gamla och döda träd. Andra i de öppna ängarna och kärren. Och så finns de arter som lever under ytan, ute i havet.

Skogen vid havet

För några hundra år sedan såg den här delen av kusten annorlunda ut. Från Färjestaden i söder till Borgholm i norr bredde lövskogar ut sig. Skogen var ljus och full av gläntor, för här gick djur på bete. Det fanns också lövängar, där det var ännu glesare mellan träden. Med tiden har landskapet förändrats, marker har odlats upp och bebyggts. Men på några platser, som här i Borga hage, går det ännu att uppleva kustädellövskogen.

Gamla hagmarker

I stora delar av Borga hage växer idag frodig ädellövskog med gott om ek och hassel. Men området har alltså en historia som trädklädd hage, som sträcker sig tillbaka till åtminstone 1500-talet. De senaste 100–150 åren har markerna inte betats. Skogen har därför tätnat, på sina håll är den nästan ogenomtränglig. Men det ska det bli ändring på!

Mer ljus och värme

I reservatet lever många arter som fått det tufft när skogen tätnat. Eken behöver mycket ljus för att växa till sig och åldras. Flera av reservatets exklusiva svampar kan bara leva på soluppvärmda platser. Och så finns det skalbaggar som bor i solbelysta grenar och stammar. Därför går det återigen betesdjur i skogen och sly och buskar röjs bort när så behövs. Men delar av skogen får fortsätta sköta sig själv. För de arter som föredrar den täta skogen ska ju också ha någonstans att ta vägen!

Vad har hänt i branten vid ruinen?

Ostoppbar svamp

Branten upp mot slottsruinen har bytt skepnad, från en lummig lövskog till en naken brant med trädskelett. Är det en storm som dragit fram? Nej, det är faktiskt almsjukan som orsakat oredan då den dödat alla almar. Almsjukan orsakas av en svamp som stoppar transporten av vatten och näring i almarna. Man skulle kunna säga att träden långsamt stryps.

Effektiv transportör

Hur kom svampen hit, till brantens almar? Den åkte snålskjuts med almsplintborren, en knappt halvcentimeter lång skalbagge som oavsiktligt för med sig svampens sporer. När den flyger från träd till träd tar den med sig svampsjukdomen.

Farsot utan slut

Det finns inte något botemedel mot almsjukan. Så almens öde, både här och i resten av landet, ser mycket dystert ut. Några av almarna här i Slottsskogen lever fortfarande men risken är stor att även dessa träd drabbas. Nya almar kommer så småningom att spira men almsjukan kommer sannolikt drabba även dem.

Föränderlig vy

Förvandlingen som skett här i branten är dramatisk. Men det är naturen som haft sin gång. Och det kommer den fortsätta att ha. I den soliga branten har redan fläder, rundhagtorn och hassel spirat. För varje år som går kommer nya träd och buskar att dyka upp. Vem som vinner kapplöpningen om plats och ljus i branten får framtiden utvisa.

”Den enes död, den andres bröd"

De döda almarna har lämnats kvar här av en anledning. Högstubbar och liggande stammar är ofta eftertraktade bostäder och skafferi för en rad organismer. Ta en närmare titt på veden. Kanske har den flisats upp av en hungrig hackspett på jakt efter vedlevande skalbaggslarver. Har barken ramlat av uppenbarar sig de vackra mönster som larverna lämnar efter sig. Hittar du små runda hål i veden är det kläckhål där de vuxna skalbaggarna gnagt sig fram ur veden.

LIFE-projekt

Borga hage ingick i Life-projektet Bridging the gap 2016-2022. Följ länken här för att läsa mer om projektet.
Life Bridging the gap Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.