Mossberga-Vipetorp, Naturreservat

På 1990-talet hittade biologer en lång rad sällsynta svampar och lavar i Mossberga-Vipetorp. Upptäckten ledde till att ett naturreservat bildades för att skydda värdefulla ädellövskogar, öppna och trädklädda betesmarker och kärr. Den omväxlande naturen plus att marken är rik på kalk bäddar för en mångfald utöver det vanliga.

Ingen jungfrulig mark

Under flera århundraden hade bönder från Vipetorp, Mossberga och Högsrum sina slåtterängar och djur på bete här. Då var landskapet mer öppet. Under 1900-talet växte skogar upp på de marker som inte längre brukades. I dessa skogar finns det här och var gamla ekar och hasselbuketter med grova stammar. De minner om den era när slåtter- och betesmarker bredde ut sig kring byarna.

En ljusare skog

Numera går åter betesdjur i stora delar av reservatet. Syftet är att skapa en skog med större, öppna ytor och gläntor. De solvärmda miljöerna är värdefulla för många av reservatets sällsynta svampar. Och för de gamla ekarna, som inte mår bra när det blir för skuggigt. I gläntornas bryn trivs hagtorn och andra blommande buskar, som är värdefulla restauranger för insekter på jakt efter pollen och nektar.

Svamplokal av rang

Mossberga-Vipetorp är ett av Ölands viktigaste områden för hotade marksvampar. Gemensamt för många av svamparna är att de bara trivs på kalkrik mark. Vissa växer endast vid ekar och andra lövträd samt hassel, med vilka svamparna har ett intimt samarbete. Större delen av svampen finns under jord i form av tunna trådar – mycel – som är sammankopplade med trädens rötter. Mycelet förser rötterna med näring och i utbyte får svampen kolhydrater. Den fruktkropp som svampen skjuter upp ovan jord, den del som vi ser, är kortlivad. Men under jord kan svampens mycel leva vidare i decennier!