Pestkyrkogården i Moshult

Under åren 1710–1711 kom pesten till Sverige och Kalmar län drabbades hårt av den dödliga infektionssjukdomen. Man tror att smittan kom till Sverige med en segelskuta från Baltikum som anlöpte hamnen i Kalmar i juni 1710. Hälften av länets befolkning dog inom bara ett par år innan infektionen slutligen ebbade ut. På just den här pestkyrkogården ligger uppskattningsvis ett trettiotal personer begravda.

Pesten förekom i form av böldpest och lungpest och var mycket dödlig. Sjukdomen spreds från råttor till människor genom bett av loppor som blivit smittade av sjuka råttor. På 1300-talet slog sjukdomen första gången till i Norden och mer än en tredjedel av befolkningen insjuknade och dog. Pesten återkom då och då och under den sista pestepidemin under 1710-talet slog sjukdomen till i Småland. Detta inträffade under Karl XII långvariga krig mot Ryssland samtidigt som Sverige var drabbat av en svår hungersnöd. Förutsättningarna var därmed inte särskilt goda för överlevnad och dödligheten var mycket stor, särskilt bland samhällets allra fattigaste där hygienen var bristfällig och råttorna fler än i högre samhällsklasser. Trots att rika familjer generellt klarade sig undan många sjukdomar så gjorde pesten inga undantag mellan fattiga och rika. Särskilt barn drabbades hårt.

För att hindra smittspridningen fick de som dog av pesten inte begravas på sockenkyrkogården. I stället iordningställdes särskilda pestkyrkogårdar en bit från byn där pestens offer begravdes. Pestkyrkogården i Moshult fick en stengärdsgård runt gravsättningen först 1956 samtidigt som ett kors restes till minne av de som dog. Pestkyrkogården i Moshult sägs ha inspirerat Vilhelm Moberg till berättelserna i Brudens källa.