Späckemåla, Naturreservat

Späckemåla är en mosaik av skogar, hällmarker och betesmarker. Där ädellövträden dominerar finner man de högsta naturvärdena. Naturreservatet är också en kulturhistoriskt intressant plats, med flera gravfält och gravar utspridda i skog och mark.

Ädla skogar

I en stor del av naturreservatet växer ädellövskog. Ek är vanligast men här växer också lind, ask, alm och lönn. När du vandrar genom skogen stöter du på grova träd med imponerande kronor. Dessa trädjättar är flera hundra år gamla.

Träd med mångfald

Åldrande ädellövträd i gammal skog är en fristad för hotade arter. Om du noga studerar gammelträdens skrovliga, uppbrutna bark på nära håll framträder en mosaik av lavar. Här och var växer tickor som rötar veden och påskyndar trädens åldrande. Håligheterna som bildas passar utmärkt som bostad för skogsduvan och andra hålhäckande fåglar.

Grönska året om

På våren, innan lövverket sluter sig helt, spirar blåsippa, myskmadra, vårärt och tandrot i den rika myllan. I sydöst kan du ha turen att få se den ovanliga korskovallen. Om hösten är blomsterprakten ett minne blott men en uppsjö av mossor breder ut sig över marken och pryder stenar och trädstammar. Guldlocksmossa, fällmossa och grov baronmossa är bara några exempel.

Historiska stenar

På flera platser i naturreservatet finns det fornlämningar i form av gravar och gravfält. Runda, fyllda stensättningar visar var forntidens människor begravt de sina. Den största stensättningen är hela nio meter i diameter, och finns i det norra gravfältet.