Stenbergsmo, Naturreservat

Delar av den här skogen uppmärksammades redan på 1920-talet. Tack vare några skogsfantaster fridlystes området, främst för sina gamla granars skull. Nu, cirka 100 år senare, har de äldsta träden hunnit bli över 250 år gamla!

Vart ska du gå?

Vart du än vänder dig i reservatet så vandrar du genom skog. Men skogen ser inte likadan ut överallt. I den sydöstra delen finns reservatets äldsta skog, med pampiga granar. Går du västerut är skogen betydligt yngre. Detsamma gäller om du fortsätter norr om vägen, där du slutligen kommer fram till en liten porlande bäck. I nordöst är barrskogen uppblandad med mycket lövträd.

Urskogslikt

Det är en speciell känsla att vandra i en gammelskog. Ena stunden vandrar du i skuggan av alla träd, för att plötsligt nå en ljus glänta där döda träd fallit till marken. De fallna stammarna bildar skogens egna plockepinn. Liksom block och stenar är stammarna klädda med skogens egen heltäckningsmatta av mossor.

Till glädje för många

Skogen i Stenbergsmo är hem för många olika växter och djur. Många av dem lever i det fördolda, som skalbaggslarver som gnager sig fram genom gammelträdens stammar. Men så finns det de som drar uppmärksamheten till sig, som den märkliga tallörten. Det är en köttig växt som saknar klorofyll, därav den bleka färgen. Mindre lätt att upptäcka är knäroten, en liten skogsorkidé som växer i de tjocka mossmattorna och som blommar i juli-augusti.