Västerstads almlund, Naturreservat

Västerstads almlund är sannolikt en rest av den stora, sammanhängande kustädellövskogen som en gång sträckte sig från Borgholm i norr till Smedby i söder.

Almlundens uppkomst och fall

För drygt 200 år sedan var Västerstads almlund en skogsäng dominerad av ek och lind. I början av 1800-talet invandrade så lundalmen och trängde ut befintliga trädslag. Lunden har under mer än 100 år, förutom viss sparsam plockhuggning, fått utvecklas fritt. Lundalmsbeståndet var till nyligen landets största och hyste mycket höga naturvärden till de levande träden. Lunden bestod då av en blandning av flera trädslag där ask och lundalm var de vanligaste. Skogen var högvuxen och varierad med träd i olika åldrar. En del av de äldsta almarna var omkring 150 år gamla. Under början av 2000-talet spred sig trädsjukdomarna almsjuka och askskottsjuka till området, vilket orsakade att de allra flesta av almarna och askarna i området dog. Skogen har därför fått ett helt nytt utseende. Döda nerfallna träd finns nu var man än vänder blicken och kvarvarande träd av bland annat ek har fått gott om utrymme att växa. Under kvarvarande skärm av levande träd tätnar nu buskarna och lönn börjar etablerar sig.

Örter och fåglar

Den stora mängden av döda träd gynnar många arter som är beroende av såväl liggande som stående döda träd. Markfloran är artrik och består under våren av främst vit- och gulsippa, svalört och majsmörblomma. På sommaren tar skogsbingel, älgört och hundkex över med inslag av hässelklocka och liljekonvalj. I de kvarvarande gamla levande träden klättrar rikligt med murgröna. I lunden häckar ett trettiotal fågelarter; bofink, stare, lövsångare, stenknäck, steglits och näktergal med flera. Också de sällsynta arterna skogsduva och rosenfink och häckar här och med lite tur kan besökare ibland får höra sommargyllingens flöjtanden en tidig morgon i slutet av maj.