Borrásgorsa/Pårraskårsa-Tjuonajåkk

Vandringen löper genom ett ostört, lättvandrat, vackert område med milsvid utsikt vid klart väder. Du kommer inte att möta många andra vandrare här. Stora delar av leden går över en högslätt på 750–900 m ö.h. Slätten är väderutsatt och det är viktigt att ha lämplig klädsel och utrustning. Leden är dock välmarkerad och mestadels löper sommar- och vinterled parallellt. Det saknas stugor för övernattning så turen kräver tält.

Borrasgorsá/Pårraskårsa-Vuoktajohka, 15 km

Det bär allt brantare upp genom björkskogen mot fjällplatån på 900-metersnivån. Den breda stigen är lättvandrad och välmarkerad. Efter drygt 1 kilometer glesnar fjällbörkskogen och du når kalfjället vid 700 m ö.h. Titta bakåt! Utsikten är mäktig åt söder över sjön Paittasjärvi och vidare in i dalgången Visttasvággi.

Vandringen fortsätter brant uppåt, men efter ytterligare drygt 1 kilometer, 850 m ö.h., blir motbacken något flackare. Utsikten är fortsatt magnifik och erbjuder även en glimt av den djupa ravinen Borrásgorsa åt höger. Strax har du nått toppen av den långa backen och nu väntar en fantastiskt fin sträcka över lättvandrad mark ner mot hängbron över Girjásjohka. Fjälltopparna i väster fröjdar ögat.

Efter hängbron kommer en längre sträcka med videsnår och blöta sankmarker. Spångningen är delvis bristfällig. Det kan vara halt, så ta det försiktigt. Det är dock inte svårt att hitta vägen eftersom vinterledskryss följer sommarleden.

Efter myrområdet stiger leden 150 höjdmeter upp mot slätten Skuolliláhku. Vyerna är njutbara och vandringen lätt och flack fram till en bäck som kräver ett kort, enkelt vad. Efter bäcken är slätten stenig och blockig. Vid nedförsbacken knappt 1 kilometer innan raststugan vid Vuoktajohka delar sig sommar- och vinterled. Sommarleden kan vara svår att följa i den övre delen av backen vid sämre väder. Stigen är otydlig och de rödmålade stenarna kan vara svåra att se vid dimma. Ett tips kan vara att istället följa vinterledskryssen.

Raststugan ligger vackert vid jokken och det finns bra tältplatser i omgivningarna.

Vuoktajohka-Tjuonajåkk, 12 km

Direkt efter raststugan vadas en mindre jokk. Efter ytterligare ett par hundra meter korsar du en något större jokk med ett vad som kräver eftertanke vid högt vatten. Leden fortsätter svagt uppför mot slätter med flera sjöar och blöta partier. Stigen följer östra sidan av en stor myr, här saknas spänger. Uppe på en platå når du så ledens högsta punkt, 960 m ö.h. Nu börjar fjällen i söder synas, men framför allt är vyn mot Kebnekaisemassivet och fjällen i väster storslagen. Det är ont om vatten över platån, så fyll på vattenflaskan innan du börjar stigningen efter raststugan.

Vandringen utför mot sänkan mellan fjällen Rovás och Guovdaoaivi är härlig. Men nere i sänkan väntar partier med sankmarker och låga videsnår. Spängerna är gamla, och bitvis både trasiga och hala. Stigen är ibland osynlig; det märks att få vandrare rör sig i det här området. Dock är leden tydligt markerad med röd färg på stenar.

Och så öppnar sig utsikten över sjön Vuolip Kaitumjaure! Den 3 kilometer långa utförsbacken ner till Tjuonajåkk börjar. Det är en ytterst vacker nedstigning med fjälltoppar inom Sjaunja naturreservat i fonden. En bit efter att fjällbjörkskogen nåtts delar sig sommar- och vinterled. Du ska nu följa stigen åt sydost (vänster). Precis efter passagen av en bäck, en knapp kilometer innan Tjuonajåkk, går du förbi ett gammalt sameviste med kåtatomter och förvaringsanläggning. Vistet ligger till vänster om leden en bit in i fjällbjörkskogen.

Efter att du har passerat ett renstängsel med träbommar är du framme i Tjuonajåkk. I Tjuonajåkk finns en fiskecamp som enbart erbjuder förbokade fiskepaket och inte håller öppet för vandrare. Härifrån vandrar du samma väg tillbaka till Borrásgorsa och vidare till Nikkaluokta.

Total tid: 9,5-11,5 timmar (1-2 dagar)