Silvervägen-Mavas

Vid ledstarten finns en stor bilparkering med en kraftfull bäck, vindskydd och utedass. Platsen ligger nära den högsta punkten på Silvervägen, 740 m ö.h. Vandringen till Mávasjávrre tar en dag för dig som är något snabbare, annars två dagar. Dela gärna upp vandringen med en tältnatt.

Silvervägen-Ikkesjávrre, 18 km

Vandringen mot Mávasjávrre börjar direkt på kalfjället. Leden, som sällan är helt snöfri, löper i lätt kuperad terräng svagt uppför åt nordost. Närmare Jurun är det rätt så blött i terrängen. Från högplatån med högsta punkten 865 m ö.h. vandrar du efter 3,5 kilometer nedför i tätnande björkskog. Det finns gott om friskt vatten i fjällbäckar och gott om lavar, mossor och vilda blommor. Du förlorar 217 höjdmeter innan du når den brusande älven i Jurun och dalgången Seldutvágge. Strax innan hängbron över Seldutjåhkå finns det en raststuga. I nordväst ser du flera, oftast snöklädda, fjälltoppar. Det är till exempel fjället Stuor‑Jiervas 1 437 m ö.h. och den mäktiga dubbeltoppen Årjep Sávllo 1 718 m ö.h.

Efter hängbron över den forsande Seldutjåhkå fortsätter vandringen i riktning mot sjön Ikkesjávrre. Terrängen är lätt kuperad och växtligheten är låg med enstaka partier av björkskog. Nära en renvaktarstuga gör leden en gir och följer sjöns östra sida. Beroende på vattenmängd i bäckarna kan det bli nödvändigt att parera en del. Stigen kan ibland vara svår att upptäcka. Cirka 3 km från renvaktarstugan behöver du ta litet höjd från sjön och gå över en stålbro utan räcken.

När leden vänder ned mot sjön igen syns en lång sandstrand. Visserligen är vattnet oftast kallt – isflak kan guppa här vid kanten i början av juli – men är onekligen en utmaning för den hågade badaren.

Närmare samebyn Luokta-Mávas läger viker leden av norrut. Efter ytterligare några hundra meter passerar leden förbi raststugan Ikesjaure.

Tid: 5–7 timmar

Ikkesjávrre-Mavas, 11 km

Efter raststugan vid Ikkesjávrre bär det svagt uppför mot ett pass. Vandringen är lätt och fläckvis finns mycket blomster såsom fjällvedel, fjällsippa, rosenrot, fjällviol, fjällveronika och olika arter av fjällfibbla. Tuvor av fjällglim lyser i rosa. Fåglar gör sig ibland påminda, framför allt fjällabb och fjällpipare. Fjällvråk och kungsörn finns i området men syns inte så ofta.

De sista kilometrarna går leden i fjällbjörkskog ned mot sjön Mávasjávrre, som tillhör Piteälvens huvudavrinningsområde. Det är en vacker sträckning där Sulitelmas (Sulidälbmás) glaciärer visar sig. Här ser du även den topp i Sulitelmamassivet som länge ansågs vara Sveriges högsta, 1 877 m ö.h. Lite närmare i nordväst syns fjället Áhkáris 1 315 m ö.h.

Vid ledens slut några hundra meter från Mávasjávrres strand finns ett enkelt rastskydd. Observera att båttrafiken över sjön Mávasjávrre, som tidigare sköttes av Mavas stugby på norra sidan av sjön, inte körs längre. För närvarande har Länsstyrelsen därför ingen information om anordnad båttransport över sjön. Det finns inte heller några rodbbåtar eller ställen att vada. Vandrare som vill ta sig över sjön hänvisas att på egen hand söka båttransport i Mavas. Sökningar och kontakter bör göras i förväg eftersom det är dålig mobiltäckning på platsen.

Om du önskar fortsätta norrut längs Nordkalottleden och mot STF:s Pieskehaurestuga är det även möjligt att gå runt Mávasjávrre, men det saknas markerad led och vid sjöns västra sida är det vattenrikt.

Tid: 3-4 timmar