Almrundan - Ängarna

“Äng är åkers moder” är ett gammalt uttryck. Det syftade på att man från ängen fick vinterfoder till sina kreatur. Från kreaturen, som var uppstallade på vintern, fick man gödsel som man spred ut på sina åkrar. Ängsbruket var mödosamt arbete som under 1800-talet utfördes med lie och räfsa. Innan dess skars gräset med skära. I och med industrialiseringen av jordbruket och införandet av konstgödsel återstår mindre än en procent av ängarna som fanns på 1880-talet. Ängar är däremot väldigt viktiga för den biologiska mångfalden. Näringsfattiga förhållanden, som många ängar och naturbetesmarker utgör, ger förutsättningar för många olika arter att hitta sin speciella nisch som den har utvecklats till att klara. I näringsrika förhållanden råder helt andra förutsättningar där arter som växer väl där det är näringsrikt konkurrerar ut andra arter. Exempel på arter som indikerar att marken är näringsrik är brännässlor, timotej och hundkex. Ängen däremot, är en av våra mest artrika miljöer av kärlväxter i världen, sett per kvadratmeter. Så många som 40 olika arter av kärlväxter kan finnas på en kvadratmeter! Genom att ängen får växa under hela sommaren utan att slås ned skapas även viktiga miljöer för många insekter. På blommorna kan de söka efter föda av nektar och pollen. Framförallt fjärilar är lätta att skåda på ängen men här finns även mängder av steklar, skalbaggar, trollsländor och blomflugor med flera artgrupper. Svamparna ska man heller inte glömma, det finns en grupp av svampar som kallas för ängsvaxskivlingar som gärna växer på ängar eller i naturbetesmarker.

Den här ängen kallas för Tjärbrännarekullens äng. Den kil du ser upp mot ekdungen har sedan år 2018 slagits med en så kallad minislåtterbalk och sedan tas gräset om hand. Här finns några få av de växter som hör till naturliga slåtterängar och betesmarker. De större öppna ytorna har slagits under längre tid men anpassats mot ängsskötsel från och med 2018. De här ytorna består till största del av olika gräs och har delvis en historia som åkermark. Gräset slås här med traktor och gräset blir till foder åt djur. Förhoppningen är att markerna ska bli magrare och de växter som hör till naturliga ängsmarker ska öka i utbredning på bekostnad av de konkurrenskraftiga gräsen. På sikt kommer det gynna alla nektar- och pollensökande arter som finns i närområdet.

Ytorna slåttras för att området ska hållas öppet. Att sköta det som äng är bättre för den biologiska mångfalden än att sköta det som gräsmatta som klipps flera gånger under säsongen. Det är väldigt få arter som trivs på klippta gräsmattor. Att sköta marken som äng är dessutom en billigare metod än att sköta den som gräsmatta.

Text för yngre läsare

De här öppna gräsytorna sköts som ängar. Äng är ett gammalt sätt att sköta ett område för att få mat till kor och får på vintern. Genom att slå gräs och blommor på sensommaren och spara det till vintern kan djuren hållas mätta och glada. Från djuren får man gödsel som sedan sprids på åkrarna. Vi gör på ett ungefär likadant sätt idag men inte riktigt då vi idag använder traktorer och odlar gräset på åkrar som gödslas. På ängar som inte gödslas trivs väldigt många olika arter av växter och insekter. Ängen är en perfekt plats att leta fjärilar på. Kan du hitta några här? Om du har en håv med dig kanske du lyckas fånga några!