Almrundan - Alléer

Alléer finns utspridda i vårt landskap. Oftast består de av enkel- eller dubbelsidiga rader av lövträd längst med en väg men de kan även ha flera rader, förekomma utanför vägnätet och även bestå av barrträd. I Åtvidabergs tätort är alléerna knutna till vägnätet och består av lövträd. Majoriteten av alléerna planterades troligen under 1800-talet eller början av 1900-talet. De har ramat in de viktiga färdvägarna i landskapet, så som vägen mellan Adelsnäs och Åtvidaberg eller Linköpingsvägen in till Åtvidaberg. Alléerna i Åtvidaberg utgörs främst av ädellövträd där almen har varit en av de stora dominanterna. Alléer är skyddade enligt miljöbalken varför det krävs dispens från lagskyddet för åtgärder som kan leda till skada på dess natur- eller kulturmiljövärden.

Alléerna i Åtvidaberg genomgick tyvärr en dramatisk förändring under 2019 till 2021. År 2019 slog almsjukan till med full kraft och dödade så gott som alla almar i Åtvidabergs tätort och många av träden i alléerna i Åtvidaberg var just alm. Det var stora träd med höga naturvärden. Enstaka alléer bestod i princip enbart av alm men många är blandade. Där finns de andra trädslagen fortfarande kvar. Almsjukan ledde till nedtagning och senare återplantering. Många av de almar med olika håligheter sparades som högstubbar liksom ett mindre antal almar utan håligheter. Träd med håligheter är ofta förknippade med höga naturvärden där en stor mångfald av djur och svampar lever av den nedbrytande veden. En del av de almar som avverkades lades i så kallade faunadepåer. En faunadepå är ett upplag med stockar, grova grenar eller ris som sparats för att gynna den biologiska mångfalden.

Almsjukan (Ophiostoma ulmi) är en svamp som spridit sig över i princip hela världen. Den kom först till Holland i början på 1900-talet med importerat virke, troligen från Asien. I Sverige påträffades den första gången under 1950-talet. Svampen sprids av almsplintborrar. Det finns tre arter av almsplintborre i Sverige, större almsplintborre, mindre almsplintborre och en utan svenskt namn (Scolytos scolytos på latin). Almsjukan kan också sprida sig via rotsystemet mellan närstående träd. Almsplintborren lever som larver under barken på vuxna, nyligen döda eller döende almar där de utvecklas och förpuppas. Om almen är drabbad av almsjukan kan almsplintborren, när den kläckts till skalbagge, få med sig sporer. Den tar sig ut från barken och livnär sig på finbark i kvistspetsar på almar i alla åldrar. Sedan parar de sig och honorna söker upp lämpliga almar där den gnager ut en gång under barken där den lägger sina ägg. Skalbaggen kan sprida almsjukan antingen när den gnager på finbark eller när den lägger sina ägg vilket gör att almar i alla åldrar kan drabbas.

Det finns ytterligare en art av almsjuka som saknar svenskt namn, den heter Ophiostoma novo-ulmi på latin. Den är aggressivare och kom till Sverige under 1970-talet. Det är inte undersökt vilken av arterna som dödade almarna i Åtvidaberg.

Text för yngre läsare

Alléer är rader av träd som har planterats, ofta längst med vägar eller i parker runt herrgårdar och slott. I Åtvidaberg har vi många alléer längsmed våra vägar. Oftast är det ädellövträd man har planterat som ek, lind, ask och alm. Almen i Åtvidaberg har tyvärr dött av en mycket aggressiv svamp som kallas för almsjukan. Den har spridit sig i hela världen på grund av att man tog virke till Holland i början av 1900-talet. Virket kom troligen från Asien och var redan smittat med almsjukan. Almsjukan är ofarlig för almarna i Asien men för våra almar är den mycket aggressiv. För att återfå våra vackra alléer planteras det istället nya träd.