Pennebo, Naturreservat

I markerna kring Pennebo kan du uppleva historiens vingslag. Än idag finns spår efter hur man tidigare brukat markerna i området. Ängar och betesmarker har idag ersatts av värdefull, variationsrik lövskog. Vid en vandring i reservatet kan jämförelser mellan då och nu ge nya perspektiv på naturens mångfald.
Vid Pennebo finns spår av tidigare bebyggelse. I nordöst ligger ruinerna efter den lilla gården Kerstinsbygget. I anslutning till ruinen finns också en välbevarad stenbyggnad som troligen använts som jordkällare. Än idag växer snödroppar kring ruinerna! Markerna kring gården var inägomark, det vill säga inhägnad mark med åkrar och ängar. Stengärdesgårdar och odlingsrösen finns också bevarade. De är inte bara spännande fornlämningar utan också en viktig livsmiljö för många organismer.

Vidkroniga ekar berättar om historien

De fuktiga markerna väster om gården var så kallade sidvallsängar som slogs för att ge hö till djuren. Vid denna tid stod träden glest. De yngre träd som idag delvis utgör sumpskogen började gro när slåttern upphörde. Utanför inägomarken tog utmarkerna vid och det var här djuren släpptes på sommarbete. De vidkroniga ekar och askar som idag står inne i lövskogen berättar om en historiskt sett mer öppen miljö. I reservatet finns även flerstammiga björkar som också är ett tecken på tidigare betesdrift och beskärning.

Alsumpskog med många växter

Flera av alarna i sumpskogen i norr står på så kallade socklar. Alsocklar är ett förstärkt rotsystem som bär upp stammen. Eftersom socklarna bildas över en lång tid är de ett tecken på gammal, orörd skog. Bland socklar och vattenspeglar finns ett frodigt fältskikt. Till de mer lågvuxna växterna hör den vårblommande gullpudran med sina gulgröna stödblad som omger de gula blomställningarna. Den sällsynta småvänderoten är enkönad och förekommer både som han- och honplanta.