Uppsala domkyrka

UPPSALA DOMKYRKA, Dagen då kungen vann martyrpalmen och for till himmelen.

Vårt mål är Domkyrkan, Nordens största kyrka. Vi kan gå in genom S:t Larsporten i södra tvärskeppet, den ursprungliga huvudingången med rik dekoration, och står då genast i en 27 meter hög himmelsvision. Dess grundläggande inspiration är den franska gotiken, men likt en människokropp är den präglad av årens gång, katastrofer (en brand 1702 och en nitisk restauration kring år 1890 i den tidens anda), återställande och uppsminkning och framträder nu som en välvårdad pensionär. Men varför kom den alls till? Lokaliseringen var inte självklar, både Sigtuna och Gamla Uppsala var starka kandidater till ärkebiskopssätet. Kanske ska man lyfta fram Olav den helige, prinsessan Ingegerds friare och svåger, som ofrivillig inspiratör. Olav blev efter sin död snart dyrkad som Norges skyddshelgon, och Nidarosdomen blev efter hand ett europeiskt pilgrimsmål. Det unga Sverige behövde en motsvarande nationell symbol, och man fann en sådan i Erik Jedvardsson, kung omkring år 1150–1160. Kanske genomförde han ett korståg till Finland och omvände hedningarna med svärdet på dåtidens rättframma sätt. Enligt legenden blev han mördad på Kristi Himmelfärdsdagen genom halshuggning på backen utanför den dåtida Trefaldighetskyrkan, belägen på Domkyrkans nuvarande plats. (Huvudet ska ha rullat nerför backen till ån, där en källa sprang upp, som man nu åter kan dricka ur.) Den historiska bakgrunden är man med dagens kritiska vetenskap oviss om, men här hade man sin nationella symbol, som till påvens förskräckelse snart kom att förses med en provinsiell helgongloria – legenden förtäljer om 50 mirakler. Därmed kunde Östra Aros, som platsen hette, slå ut de andra kandidaterna till ärkebiskopssäte. Eriks relikskrin har förnyats ett par gånger, senast av Johan III, och finns att beskåda i kyrkan, som i ett sent skede försågs med två väldiga västtorn och därmed övertrumfar Nidarosdomen i mäktighet. Kyrkan stod klar vid 1400-talets slut, men då var pilgrimsvandringarna nästan till ända. Något vallfartsmål i klass med den norska domen blev kyrkan aldrig, trots att både Olav och Erik, jämte S:t Lars, är kyrkans skyddshelgon.

Ur “Ingegerdsleden: Pilgrimsled för andlighet, kultur och fred” utgiven av Svenska kyrkan. Finns som PDF: https://www.svenskakyrkan.se/filer/Ingegerdsleden_bok.pdf