Geijersdalsmossen, Naturreservat

Geijersdalsmossen är en stor, orörd gölmosse med sanddyner. Den till synes karga vildmarksmiljön har ett karakteristiskt fågelliv.
Området är en del av Brattforshedens mäktiga randdelta som bildades vid inlandsisens avsmältning. Hela mossen vilar på sand, vilket inte minst märks på de flygsanddyner som sträcker sig över myrens södra delar. Dynerna bildades då den plana deltaytan höjde sig över havets yta. Vinden kom då att påverka ytan och höga sanddyner bildades.

Geijersdalsmossen är ett myrkomplex där största delen utgörs av mossar, medan övriga delar är kärr. En får bara vatten från nederbörd, medan kärret står i kontakt med grundvattnet i marken. Få växtarter som lever på mossen är anpassade till mossens extremt näringsfattiga miljö. I kärren kan däremot en mera artrik och frodig vegetation utvecklas, eftersom näringstillgången är bättre.

Reservatet bildades för att bevara myrlandskapet med dess ytformer, flora och fauna samt att ge allmänheten möjligheter till studier av dessa naturförhållanden. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Djur och växter

Geijersdalsmossen är en så kallad gölmosse, vilket innebär att området har en hel del små ”tjärnar” med öppet vatten. Tillsammans med kärrpartierna gör detta att fåglar som smålom, sångsvan, ljungpipare, storspov, tofsvipa, grönbena, orre och trana trivs på mossen. Bland tättingar finner man främst gulärla, ängspiplärka och buskskvätta.

Vegetationen är artfattig och utgörs till största delen av vitmossor, som också bygger upp hela myren. Exempel på typiska växtarter är ljung, odon, rosling, tuvdun, sileshår och kallgräs.

Anordningar

Brattforsleden (24 kilometer) som är områdets stora rundslinga, går rakt igenom Geijersdalsmossen. Under vandringen går man på en lång flygsanddyn, Långa manen, som löper i nord-sydlig riktning. Från dynens rygg är överblicken god över området. Under försommaren är chansen att se och höra myrens fåglar stor.