Edsbodskogen, Naturreservat

Edsbodskogen domineras av granskog. Här finns en av länets största förekomster av den hotade lavarten långskägg. Långskäggsbålar finns här på över 200 träd, framför allt i reservatets centrala delar. Naturreservatet har fått namn efter den fäbod som tidigare låg någon kilometer söderut på samma fastighet.

- gammal fäbodskog med långskägg

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och en värdefull naturmiljö. Närmare bestämt en grandominerad naturskogsmiljö med mycket med döda stående och liggande träd.

"Ullångersfjället" och Vildmarksleden

Naturreservatet ligger inom det tidigare så fäbodtäta området på Ullångersfjället med Skidstabodarna och Utviksbodarna som närmsta grannar. På dessa fäbodställen finns ännu byggnader kvar. Den gamla fäbodstigen går genom området och nyttjas i dag som "Vildmarksleden".

Vildmarksleden startar vid kyrkan i Ullånger, går via Salum upp över Ullångersfjället och dess fäbodplatser, sedan via Getbergs by och så småningom avslutas den i Äskja. En övernattningsstuga lär finnas vid Gålsjöns södra ände. Följer du leden österut från reservatet så når du så småningom Getbergsbodarna, som ligger mellan Lidberget och Godgrubberget. Det är en promenad på cirka tre kilometer.

Naturskog med död ved

Granskogen i reservatet är av varierad ålder och har inslag av asp, björk och tall. Riktigt frodvuxna granar finns i vissa delar och i sluttningar och sänkor är det rätt gott om högörtsvegetation i form av bland annat stora ormbunkar.

Skogen har tidigare i stora delar varit glesare på grund av både huggningar och fäbodbete. Detta märks idag främst i de västra delarna där skogen är mer likåldrig och det är sparsamt med död ved. Högre upp i sluttningarna finns det rätt så gott om både stående och liggande död ved. Senaste årens vinterstormar har tillskapat flertalet mindre luckor med vindfällen av gran.

I östra sluttningen finns ett hällmarksparti med en del äldre tallar och i svackan mellan det två höjderna finns två mindre myrar.

Många vedsvampar

På omkullfallna granar finns en intressant svampflora. Det är framför allt arter som hotas av att dagens moderna skogsbruk medför en brist på död ved i skogen. Här finns bland annat rynkskinn, doftskinn, kötticka, granticka, ullticka, gränsticka och rosenticka, Trådticka kan påträffas på döda stående granar.

Fakta Långskägg

Långskäggslaven känns igen på sin långa bål som liknar julgransglitter och hänger på grangrenarna som en girlang. Den är oftast 0,5-1 meter lång.

Laven klarar inte uttorkning, brand eller modernt skogsbruk och den förökas enbart vegetativt det vill säga genom att delar av lavbålen lossnar och genom vinden kan spridas över till närliggande träd och fästa fast där.

Långskägg är starkt tillbakaträngd i Europa och nuvarande utbredning finns i huvudsak i södra Norge och mellersta Sverige. I Sverige breder den ut sig på ett smalt band från Värmland upp till mellersta Norrland, med störst utbredning i Ångermanland och Medelpad. Omkring 90 procent av den svenska förekomsten av arten finns i vårt län, varav en stor del i Kramfors kommun.

Hänglavsrikt

Karakteristiskt för reservatet är den omfattande hänglavsrikedomen som är starkast kring den östra toppen. Här finns gott om garnlav, skägglav och violettgrå tagellav. Den senare en typisk följeart till den hotade långskäggslaven. Långskäggsförekomsten i området är en av länets större, med minst 210 träd med långskäggsbålar. Här förekommer långskägg bitvis så ymnigt att man finner arten på nästintill vart och vartannat träd, även på tall och björk. Laven känns igen på sin långa bål som hänger på grangrenarna som en girlang.

Lavar knutna till asp och andra lövträd har också påträffats som lunglav, stuplav och skinnlav.

Naturreservat i närheten

Inom två kilometers avstånd ligger två andra långskäggsreservat i öster. Det är Godgrubberget och Lidberget: