Granbodåsen, Naturreservat

Granbodåsen är en så kallad lidfäbod som ligger på cirka 360 meters höjd över havet i en sydostsluttning. Högst upp på vallen har man fin utsikt mot Ljungandalgången. Fäbodvallen har en mycket artrik ängsflora med bland annat flera sällsynta svamparter. Byggnaderna är privata så visa hänsyn vid ditt besök.

- välbevarad fäbodmiljö

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att för framtiden bevara en fäbodmiljö i sin helhet med byggnader och hävdad ängs- och skogsmark.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Genuin fäbodmiljö

Granbodåsen är en av länets mest välbevarade fäbodar. Inom reservatet finns två fäbodstugor, ett fähus samt ett smådjurshus. Fäbodvallen utgör en värdefull helhet ur naturvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt.

Granbodåsen har använts som fäbodvall sedan åtminstone 1720-talet. Till fäboden förde flera gårdar sina kreatur för bete under sommaren. Djuren fick beta fritt på skogen, medan själva vallen var inhägnad med en gärdesgård. Vallpigorna mjölkade samt tillverkade smör och ost. Den omgivande skogsmarken nyttjades hårt för bete och svedjning. Svedjebruk som det också kallas, innebär att ett skogsområde bränns för att tillfälligt användas för sädesodling och bete.

Den årliga slåttern på fäbodvallen upphörde 1936 varefter marken låg obrukad i cirka tio år. Senare bedrevs här bete med nötkreatur och därefter med får. Från 1987 sker här åter slåtter på den två hektar stora öppna ängsmarken. Den omgivande skogen i reservatet betas sommartid och efterbete på ängsmarken sker under hösten.

Kalkrik jord

Reservatet ligger i den norra delen av Ånge kommun där berggrund och jordarter formats av inslag från det jämtländska kalkområdet. Jordarten inom reservatet är en basrik morän som gör att skogen växer fort och har en rik flora. I bergsluttningen löper flera bäckstråk.

Sällsynta växter och svampar

Ängsmarken har brukats genom lieslåtter under lång tid. Det gör att det finns en mycket artrik flora med stort inslag av hotade eller sällsynta arter här. Förutom vanligare ängsarter finns här fältgentiana, rosettjungfrulin, topplåsbräken, brudsporre och sandviol.

På Granbodåsen finns också en mycket rik svampflora. Här finns ett hundratal olika ängssvampsarter varav ett 20-tal är rödlistade, bland annat blå rödskivling och fager vaxskivling. Ett 20-tal olika arter av vaxskivlingar och ett 20-tal rödsporingar har också hittats här.

Även fingersvampar och jordtungor är väl representerade. Under regniga höstar är scharlakansröd vaxskivling ett dominerande inslag. En annan iögonfallande svamp är den röda fjällkremlan som lever i symbios med den vita ormroten.