Jämtgaveln, Naturreservat

En vandring i Jämtgaveln ger dig som besökare en känsla av hur den norrländska skogen såg ut innan den började omvandlas till dagens moderna skog. Här finns spår av människors verksamhet sedan flera århundraden som fäbodar, skogsarbetarkojor och fångstgropar. I det stora reservatet finns drygt två mil leder, flera övernattningsstugor, rastplatser och fler än 20 platser med information.

- brandpräglat naturskogsområde

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att att bevara ett naturskogsområde som i ett naturligt tillstånd är påverkat av bränder samt att bevara kulturhistoriska lämningar och underlätta för friluftslivet. Området ska också vara en referens för skoglig forskning.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet och som skyddsområde enligt fågeldirektivet.

Stort varierat naturområde

Reservatet är varierat med skog, myr och vattendrag som bildar en mosaik av olika naturtyper. Det mesta av skogen i reservatet är över 140 år gammal och relativt lite påverkad av skogsbruk i sen tid. I mitten av 1800-talet avverkades gamla grova tallar vilket påverkade skogen. Fågellivet är relativt artrikt med gammelskogsfåglar som tjäder, lavskrika, tretåig hackspett.

Många skogsbränder danade tallskogen

Nästan all skog i reservatet har vuxit upp efter en period av återkommande bränder i mitten av 1800-talet. Därför är tall det dominerande trädslaget. Ren granskog finns bara på Bastunäset och i områdets nordöstra hörn där det är länge sedan det brann.

När du vandrar genom Jämtgaveln kanske du hittar brända stubbar och träd med brännskador, så kallade brandljud. Genom att räkna årsringar mellan bark och brandljud har man kommit fram till att skogen brunnit 64 gånger sedan 1364. I skogen kommer du att stöta på så kallade överståndare. Det är riktigt stora tallar, med grova grenar och platta kronor.

Sedan 1990-talet genomförs naturvårdsbränningar i reservatet. De görs för att gynna en naturlig återväxt av tall, medan gran förhindras från att ta över området. Samtidigt gynnas de arter som är knutna till brand, till exempel larven av slät tallkapuschongbagge, som lever mellan levande och död vävnad kring brandljud.

Området runt entrén vid Skärsjöns södra ände naturvårdsbrändes 2017. Här kan du se hur skogen ser ut några år efter en brand. Vid entrén finns även informationsskyltar om naturvårdsbränning.

Artrika myrar

I reservatet stöter du på många olika typer av myrar. Här finns allt från små kärr till stora, skiftande myrområden. I östra delen av reservatet där berggrunden är av diabas finns rikkärr. De har stor artrikedom med orkidéer och andra växter som vill ha mer basisk mark. Du kan till exempel hitta tvåblad och ängsnycklar.

Torringen och vattendragen

Den största sjön i området är Torringen, känd för sitt fina fiske och för sin egen genetiska variant av röding. I sjön finns också sik, öring, elritsa och abborre. I Värsjöbäckens och Getteråns klara vatten, trivs den känsliga flodpärlmusslan. Den behöver rinnande vatten med botten av sand, grus eller sten. Öring är värdfisk och behövs för att flodpärlmusslan ska kunna reproducera sig.

Rika kulturlämningar

Fram till 1645 gränsade Jämtgaveln mot Norge. Pilgrimer som vandrade från kusten till Nidaros (Trondheim) passerade genom området under medeltiden. Det berättas att de kunde övernatta i ett så kallat segelsehus på Bastunäset vid sjön Torringen.

I reservatet finns många synliga fornlämningar. Vid Raskbodarna och Nybyggevallen finns rester efter fäbodar. På Bastunäset finns lämningar efter ett nybygge som var bebott 1866-1900. Kring fäbodar och nybyggen är markerna mer öppna och bevuxna med örter och gräs.

I området kan du också hitta spår efter 13 skogsarbetarkojor, en spardamm som använts vid flottning och en fångstgrop. Sevärda är också en handbilad bjälke som glömts kvar i skogen och den så kallade Götes koja, en kvarvarande skogsarbetarkoja. Många av platserna har skyltar med information.