Oringsjö, Naturreservat

I Oringsjös naturskog verkar tiden ha stannat. Du är välkommen att stanna över natten på fäbodvallen, stugorna står öppna året om. Kallkälla och toalett finns intill vallen. Passa också på att ta en titt på den mäktiga Oringsjötallen.

- artrik fäbodskog

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och en värdefull naturskogsmiljö, samt de natur- och kulturmiljöer som är knutna till fäboden Mobodarna.

Delar av området är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt habitatdirektivet.

Gammeltallar och grannaturskog

Skogen utgörs till största delen av gran i alla åldrar upp till cirka 270 år. De enstaka tallarna är grova och närmare 300 år gamla. På en del tallar finns spår av brand, men det är inte troligt att det brunnit i skogen på flera hundra år. Granar dör nästan alltid i en skogsbrand och här finns det många granar som är äldre än 200 år. Flera av granarna har brutna toppar, som fått gett vika för blåst och tyngd från snö.

Det finns också gott om stående och omkullfallna döda träd. I luckorna efter de fallna träden växter nya granar upp. Skogen har fått vara ifred från avverkningar, men närmare fäboden Mobodarna har tidigare huggits skog för husbehov och skogen har betats av boskap.

Naturskogens arter

Här trivs mossor, lavar, insekter och svampar som älskar skugga, murknande stammar och långsamma förändringar i miljön. I skogen har intressanta fynd av sällsynta vedsvampar och insekter gjorts. På omkullfallna granar hittar du många av naturskogens kännetecken som vedsvamparna gränsticka, rosenticka, ullticka, rynkskinn, lappticka, timmerticka och ostticka. Bland kärlväxter kan bland annat nämnas den lilla gula blomman lappranunkel.

Hotade skalbaggar

Oringsjö naturreservat har ett intressant djurliv, kanske framförallt på insektssidan med många hotade skalbaggsarter. Vissa av dess skalbaggar kräver väldigt speciella levnadsförhållanden. En del lever bara på grova granlågor med tjock bark i skogar som är äldre än 200 år och förskonade från brand. En sådan art är den sällsynta större barkplattbaggen.

I reservatet lever också en del fågel- och djurarter som hör gammelskogen till, bland annat lavskrika, tjäder, tretåig hackspett och mård. Har du tur kan du få se spår av lodjur.

Fakta om större barkplattbagge

Den starkt hotade insekten större barkplattbagge är knuten till grova granlågor i gamla fuktiga granskogar. Den blir 10-18 millimeter lång och är platt och blanksvart i färgen. Arten är så utpräglat störningskänslig att den missgynnas av varje form av skogsbruk. Den är idag klassad som starkt hotad och endast ett fåtal platser bedöms idag hysa livskraftiga populationer.

Larvutvecklingen sker under barken på grova omkullfallna granar med grov bark. Arten nyttjar ytterst sällan lågor med en diameter mindre än 25 centimeter i bösthöjd.

Större barkplattbagge finns främst i täta, fuktiga granbestånd belägna på sumpig mark eller till exempel invid bäckar. Det är skogar som oftast klarar sig undan en skogsbrand.

Mobodarna

Mobodarnas fäbodvall anlades förmodligen kring sekelskiftet 1800 och återfinns på kartor sen 1812. Fäbodbruket avslutades mest troligt på 1940-talet. I början av 1990-talet återuppfördes och restaurerades två stugor av de ursprungliga fyra.

Tidigare var fäbodvallen inhägnad med en gärdesgård för att hålla korna utanför. Rester av lador visar att man slog höet på vallen. Nu har det forna vallområdet öppnats upp igen och kor går nu åter på skogsbete vid Mobodarna. Själva vallen var ursprungligen rätt stor och man kunde under slåttern skörda minst ett tiotal höhässjor. Myrslåtter hade man på den så kallade Landtegen/Landtegsmyran, nordost om fäbodvallen.

Stugorna är öppna som raststugor med övernattningsmöjligheter. Dessutom har två mjölkbodar och ett fähus kunnat bevaras. Framför stugorna finns två härdar av sten där man förr i tiden kokade ihop vasslen till mese. I Ångermanland kallas dessa för "blanngäla".

Närliggande reservat

Reservatet Mo-Långsjön ansluter i söder, norrut ligger Snobergskogen och Nävernäsan samt i öster Lill-Brännkullen.