Stora Rom, Naturreservat

I naturreservatet Stora Rom växer ädellövskog, med ek som vanligaste trädslaget, på en urbergsplatå. Här finns också enbuskar, hällmarker och små kärr. Sjöängen användes förr till slåtter och sedan till bete. I kärren leker grodor och vattensalamandrar.

Öppna utmarker blev skog

Utmarken bestod av de områden som låg utanför inägorna med åker och äng. Den användes främst till bete och virkesuttag. I Stora Rom betades den gamla utmarken intensivt i början av 1900-talet. Trädskiktet var mycket glest och bestod endast av spridda lövträd. Under 1900-talet sjönk betesintensiteten, och trädskiktet slöt sig alltmer.

Den gamla utmarken består av en urbergsplatå med en brant blockig sluttning i västra delen. Berggrunden utgörs av granit. Där jordtäcket är tunt blottas graniten i hällmarker och bildar öppningar i skogen.

Skogen som utvecklats här innehåller i dag en del mycket gamla ekar med stora vida kronor. På ekstammarna växer ett stort antal lavar, en del mycket sällsynta. Kaprifol är vanlig i sluttningen mot havet där den klättrar högt upp i ekarna och murgröna påträffas sparsamt i hela området. På marken påträffas mest ljung, blåbär och kruståtel.

På rikare jord växer myskmadra, blåsippa, buskstjärnblomma, ängsviol och gökärt. I den sydvästra delen förekommer hasselbuskar rikligt i en gles björk- och ekskog.

Grodor och vattensalamandrar

Flera av de små kärr som finns i skogen är lekvatten för grodor om våren. I kärr med vatten året om leker större vattensalamander.

Den rika tillgången på död ved ger livsrum åt ett stort antal vedlevande insekter, främst skalbaggar.

På fuktig mark runt kärren är kråkbär vanligt förekommande. I kärren växer blåtåtel, hundstarr, krypven och längs kanten förekommer tranbär och skvattram. I bottenskiktet finns områden med vitmossa och björnmossa.

Gammal slåtteräng vid havsstranden

Sjöängen vid havsstranden är en gammal slåtteräng som efter att ängsbruket upphörde har använts som betesmark. Hagmarken är delad med en stenmur i två fållor och avgränsas mot utmarken med en stenmur.

Båtkås, skydd av sten

I norra delen finns en bred båtkås, en gammaldags tilläggsplats för båtar bestående av två låga stenmurar där båtarna låg skyddade mot väder och vind. Söderut finns fler båtkåsor och resterna av en gammal sjöbod. Båtarna användes när byns kor, som betade på det närbelägna Tomtö, skulle mjölkas och för fiske.